Jag har alltid gillat tåg. Jag tycker det är civiliserat sätt att resa. Det tar lite tid men man hinner tänka på det man lämnar och det man har framför sig. Under tiden passerar landskapet förbi.

Jag drömmer om att kunna ta tåget till Alperna. En sträcka på ca 200 mil.

Tänk att sätta sig på tåget på Stockholms Central 08.21 och under några timmar se det sydvenska landskapet susa förbi. 12 minuter tar resan över Öresundsbron. Genom Danmark tar det 3 timmar. Jag kan tänka mig att byta i Hamburg och tvärsöver perrongen checka in på ett bekvämt nattåg och vakna upp i Alperna. En god och närande frukost och så kliver jag av på stationen Kitzbühel Hahnenkamm kl. 10.01 ett dygn senare. Det vore coolt.

Enligt tidtabellen på Google Maps kan jag ta mig från Stockholm till Kitzbühel på 22 timmar 44 minuter. Utan sovplats och minst 6 byten. Varav det första är 04.18 – 05.44 i Hässleholm.  

Vilket känns lite sådär.

Det första alternativet visar sig innehålla ännu fler förbehåll och obegripliga byten.

(Mina tappra föräldrar tog med oss fyra barn till Österrike varje Jullov under tidigt sextiotal innan pappa fick tjänstebil. Vi bytte tåg i Hamburg och München.)

De av regeringen utlovade nattågen verkar komma samtidigt som tunnelbanan till Nacka. Såsom jag tolkar trafikverkets slutrapport.

På Wikipedia kan vi läsa om tåg som sätter hastighetsrekord; 574 km/tim.

I den farten skulle resan mellan Stockholm och Chamonix ta 3 tim 29 minuter.

Men låt oss vara lite realistiska. De på Wikipedia omnämnda tågen är på exprimentstadiet 🙂

Den 780 km långa sträckan mellan Paris Marseille trafikeras dagligen av 13 tåg per dag med en genomsnittsfart på 256 km/tim.

Då skulle resan till Alperna ta 7 timmar 48 minuter. Från Centralen till Chambre Neuf. 

Någongång i en fjärran framtid kanske det återigen blir möjligt att ta en öl på en stimmig bar i Alperna.

Tills dess får vi se vår tågresa till Alperna med alla byten som en workout.