Höst/vinter i Stryn
Jag vet att det snart är vinter och jag borde koncentrera mig på det och på Alperna.
Men ni som känner mig vet att det finns en plats som ligger mig ännu varmare om hjärtat.
Självklart så är det Stryn jag pratar om. För att få lite ombyte så åkte jag och Lian upp
i helgen som gick för att ladda batterierna. De flesta åker till värmen och solen på hösten,
men vi gjorde precis tvärtom. Vi brydde oss inte om hur vädret skulle bli, men vi lämnade
solbrillorna hemma.
Väl framme kunde vi konstatera att alla träden utom ett hade bestämt sig för att det
var vinter. En liten rackare ville att det skulle vara höst ytterligare en stund.
På Graffgården var det fortfarande snöfritt men det gick åt en del ved inne i kaminen för
att hålla värmen. Uppe på sommarskidanläggningen ligger enligt halvsäkra källor redan en
meter snö.
Vi brydde oss inte om att kontrollera dessa påståenden utan åkte istället ner till Stryn
för att kolla hur det såg ut upp vid vinteranläggningen. Jag vet inte vad som händer i
era kroppar när ni får uppleva vinterns första riktiga snöfall, men jag blir så otroligt glad
och känner mig som ett barn på nytt. I förgrunden syns Henkes nya hytta och i bak-
grunden skymtar ni backen.
Det var kanske inte riktigt tillräckligt med snö för att vi skulle plocka fram laggen, men
mer än tillräckligt för att Kaisa och Olivia skulle plocka fram kälken. Tyvärr fanns det
inte plats för mig.
Istället gav vi oss ut i skogen och då var det Lians tur att bli som barn på nytt. Att vi
skulle springa på jultomten redan i november var lika oväntat som uppskattat.
Vi fick lov att följa med på en riktig äventyrspromenad genom snön. Enligt stortomten i
dalen hade tidigare i höst skådats björn i området, men förmodligen hade han redan gått
i ide vilket vi egentligen vad ganska glada för.
Till slut gav snöfallet med sig och fick skymta några av våra favoritberg. Skidsuget gjorde
sig nu rejält påmint, men vi får vänta ett par veckor till. Dessutom började det bli dags
att ge sig hem till gården och förbereda middagen. Både hjort och renjakten hade tydligen
varit lyckad så långt i höst.
Jag trodde att jag redan hade smakat de flesta varianterna av dessa djur, men gravat
renkött hade jag aldrig ens hört talas om. Kan direkt erkänna att det var något av det
bästa jag någonsin ätit. En av de stora fördelarna med denna rätten var att den ska
sköljas ner med skotsk single malt. Att detta bara var förrätten och att det blev fina
filéer till varmrätt gjorde inte direkt saken sämre.
Helgen gick som vanligt allt för fort och när vi vaknade upp sista morgonen till denna
makalösa soluppgång så var det nära att vi bokade om hemresan.
Men eftersom jag nu är en vuxen och ansvarstagande människa så var det bara att ge
sig av mot flygplatsen i Sandane. Har väl haft sämre busstransfers i mitt liv. Gick inte
direkt att sova med denna utsikten.
Flygresan gav inte heller någon sömn. Medpassagerarna måste ha varit locals allihop,
för de tittade ganska konstigt på mig när jag sprang omkring i kabinen med min kamera.
Kunde inte hålla mig. Var tvungen att lägga in ytterligare en bild från det lilla propeller-
planet.
Hemma i Stockholm igen kan jag bara konstatera, med risk för att verka tjatig, att
jag har bestämt mig var jag ska blir gammal.
Stort tack till alla underbara människor uppe i Stryn. Ni är legender allihop.
KEEP GOING NORTH WEST
Johan