Hösthelg i Stryn

I helgen flög jag och Lian upp till Stryn för att ladda batterierna inför
vintern. Inga speciella planer utan bara för lite mys framför brasan
och för att andas lite norsk fjälluft.

 

Efter en av de vackraste flygningarna jag någonsin gjort över det norska
fjällandskapet så landade vi till detta. Inte ett moln på himlen, nollgradigt
och vindstilla i tre dagar. Lite annat än det gråa Stockholmsvädret. Nästan
läge att bli religiös.

För att få lite värme i Graffhuset så var det upplagt för lite vedhuggning.
Henke ser ut som att aldrig gjort något annat, men så är det oxå andra
hösten och vintern som han bor i huset. Han har fått göra det förr om
man säger så.

Lian kände att det var riktigt mansgöra och slog sig ner med en god bok
istället.

Vi hann även med att inspektera Henkes husbygge nere i Stryn. Med
denna utsikten så är jag säker på att han kommer att trivas. Han har
lovat att bara bo här på vintern och flytta upp till oss andra när sommaren
är på väg.

Sedan var det dags för lite hederlig norsk fjällvandring. Med bestämda
steg så gav vi oss ut i vildmarken, utan karta och kompass. Enligt det
norska uttrycket “ut på tur, aldrig sur” så fick det bära eller brista.

Det märks att Henke inte har flyttat hit ännu. En liten tur som skulle
avslutas nere vid liftparkeringen slutade i stort sett högst uppe på fjället.
Tyckte väl att det var lite väl mycket uppför. Men vi fick i alla göra årets
första åk i backen, även om det hade varit trevligare med lite snö och 
skidor på fötterna. Utsikten var i alla fall lika vacker som på vintern.

Att Lian blir som ett litet barn när det närmar sig vinter vet ju det flesta,
men att ge sig på en stängd replift i barnbacken få väl ändå räknas som
att gå över gränsen.

Under en resa till Stryn är en utflykt till Flo ett måste. Denna gång hade
Björn Inge laddat upp rejält. Istället för den lilla minigrävmaskinen som 
vi leker med på sommaren så fick jag nu prova på “the real thing”. Nu
var det min tur att bli barn på nytt. Precis som på julafton.

Vi tog oss även upp på Flofjället för lite äventyr och grillning. Sällan har
väl en grillad i bröd smakat bättre. God mat var för övrigt ett ledord som
vi höll oss till hela helgen. Middagarna bestod av såväl fisk som hjortstek
och rengryta. En och annan cognac slank det kanske ner oxå.

Om ni undrar hur vi tog oss de 500 fallhöjdsmetrarna upp på fjället så
ser ni svaret ovan. Norrmän är ju kända för att föredra att använda 
benen, men både Tobias och Ingeborg verkade helt nöjda med att få 
lift med sexhjulingarna. Det kanske finns lite svenskt blod i dem ändå.

Oavsett transportmedel eller nationalitet så kan vi väl vara överrens om 
att vackrare utsikt än den från Flofjället får man leta väldigt länge efter.

KEEP LOVING ACTION SPORTS IN STRYN

Johan