Nu börjar jag få slut på superlativ. Denna resan har redan överträffat allt jag någonsin gjort. Ska ni resa till en plats innan ni lämnar jordelivet så är det Glomfjord. Glöm Alaska, Chamonix, La Grave och allt annat.

Efter ännu en natt ombord så vaknade vi upp och käkade frukost till denna utsikten. Under
natten hade vi obemärkt passerat polcirkeln (eller moralcirkeln som dom säger här uppe).
Vi fick berättat från besättningen att de två vanligaste frågorna vid denna tidspunkt är:
Vilken färg har polcirkeln?
När går den vanliga solen ner, och när går midnattssolen upp?
Säger kanske en del om klientelet ombord.

När vi rullade av båten så var det fullständig kaos. Vår lokale guide Öyvind hade ställt till med
en rejäl välkomsthälsning. Skolan hade gett barnen ledigt för att kunna applådera vår ankomst.
Lokaltidningen var på plats med både reporter och fotograf. Lokalradion hade direktsända
intervjuer med oss. Det måste vara så här Julia Roberts känner sig vart hon än kommer.

Vi blev inte besvikna när vi fick skidor under fötterna. Liftsystemet var stängt, men Öyvind
öppnade upp stolliften bara för oss och ställde en pistmaskin till vårt förfogande. Lite nysnö,
ett ospårat berg med 1000 höjdmeter, blå himmel och Glomfjord i bakgrunden. Mitt absolut
största ögonblick någonsin som skidåkare.

Bagarn på toppen utan att ha gått en meter. Hit körde pistmaskinen oss. Löjligt.

Vårt första åk för dagen. Sist ner till fjorden får betala drinkarna ikväll.

Torkel siktar in sig på lunchen. Självklart så hade Öyvinds mamma bakat färskt bröd till oss.

Gänget gör sig klart för ännu en legendarisk tur. Det blir inte ens snack om vem som ska
åka först. Det finns plats för alla, och vi var de enda som släpptes upp på berget denna dag.

Vi avslutade skiddagen med att spänna på oss hudarna, mest för att vi skulle få lite
verklighetsuppfattning. En timme senare var vi på toppen av Istinden och spanade ut över
Atlanten och Lofoten.

Klockan halv sju var vi nere vi hotellet och Torkel plockade fram guran. Thord gör sitt bästa
för att sjunga med. Det blev nästan trafikkaos i den lilla rondellen.

Nu har vi avslutat en bättre middag och grabbarna sitter på puben och kollar Champions
League på storbildstv. Jag har ingen aning om hur det går. Det känns totalt oviktigt för
tillfället. Jag överväger nästan att ta flyget hem imorgon, för bättre än så här kan det inte bli.
Nästa stopp är Lofoten och vädret ser äntligen ut att bli sämre. Vi får väl åka ut och fiska torsk
eller något om vi inte kan åka skidor. Snacka om lyxproblem.

KEEP CRUISING

Johan
D.A.M.P