Lost in Japan, del 5 - Alpine Legends

Lost in Japan, del 5

Detta blir det sista inlägget på Japanbloggen. Mycket har hänt sedan jag
skrev senast och jag ber så mycket om ursäkt för dröjsmålet.

Vi hittade vårt Onsenställe långt uppe bland bergen och blev serverade en
utsökt måltid bestående av fisk och skaldjur. En del kände vi igen, medan
en del arter nog inte har skådats utanför Hokkaidos gränser.

Vi hade dessutom varit på 7 Eleven och inhandlat lokal Single Malt Whisky
som gjorde oss lite glada i hatten när vi dansade omkring i våra nya Onsendräkter.

Dagen efter körde Aki oss till vår sista skidort, Furano. Där lämnade han
oss för att åka och besöka sin gravida fru på sjukhuset i Sapporo. Nu fick
vi verkligen växa upp och klara oss själva. Det skulle visa sig bli svårare än
vi hade trott. För det första så är inte off pistskidåkning tillåten i Furano utan
polisens godkännande och för det andra så snöade det igen, vilket begränsade
vår sikt rejält. Vi gick till turistbyrån för att söka off pist tillstånd som vi blivit
tillsagda att göra. Men där blev det kalla handen. Det skulle ha gjorts på
förhand och sedan skulle vi dessutom gå en lavinkurs hos polismästaren.
Bra initiativ egentligen, men det hade vi verkligen inte tid med. Istället lovade
vi dyrt och heligt att vi skulle hålla oss i pisterna. Det gick väl sådär. När vi väl
kommit upp med ett par liftar så uppenbarade sig den bästa skogsskidåkningen
hittills. Stort liftsystem och bra fallhöjd gjorde att vi inte kunde hålla oss längre.

Tyvärr finns det inga bilder från skidåkningen i Furano. Det är svårt att hinna
få upp kameran när man har skidpatrullen efter sig ute i skogen. Här är i alla
fall en bild på gänget efter ett underbart åk mellan träden. Vi hade då kommit
så långt bort från systemet att vi kände oss säkra i ett par minuter.

Efter skidåkningen så skulle vi ta oss kommunalt in till Sapporo eftersom
Aki hade övergivit oss. Vi hittade en busshållplats och det var tur att vi bara
behövde vänta fem minuter annars hade bagaget varit helt översnöat. Om
ni inte har förstått det redan så snöar det en del i Japan.

Vi lyckades i alla fall checka in på ett centralt beläget hotell i Japan Johans
gamla hemstad. Här har han bott och studerat japanska så nu skulle vi ut
på storstadsbus.

Aki dök upp igen till middagen på Djingis Kahn. Frun mådde bra och han
ville fira av veckan med oss. Och som vi firade. Maten var utsökt och stämningen
i två miljonersstaden en fredagskväll var på topp. Häftigt att var i en storstad
full av snö och sjukt mycket neonskyltar. Japaner måste vara ett tåligt folkslag
för dom var klädda som stockholmarna i augusti. Vi hann med både en och
två barer innan klockan närmade sig fyra på morgonen. Dags att hoppa i säng
eftersom detta bara var förfesten. Vi skulle ju avsluta storstilat i Tokyo nästa dag.

Trodde vi. Det är nu det börjar hända spännande saker. Det fortsätter att snöa
och blåsa hela natten och när vi vaknar strax efter frukost så börjar det kännas
lite oroligt i magen. Men samtidigt så måste ju japanerna ha erfarenhet av snö
så det skulle nog gå bra.

Vi tar tåget ut till flygplatsen för att checka in och flyga söderut. Det är väl ungefär
här det tar tvärstopp i planeringen. I stort sett alla flygavgångar från Sapporo är
inställda, så även vårt. Uttrycket japaner, japaner, japaner får en ny innebörd. Det
fullkomligt kryllade av dom och hela flygplatsen står still. Det som ända fascinerar
är lugnet och tystnaden. Alla är vänliga och sansade. Ingen tränger sig och alla
verkar ta hänsyn. Känns inte som att det hade funkat så på Arlanda.

Nåväl. Nu var det bara att börja tänka. Det var lördag eftermiddag och vårt flyg
hem från Tokyo skulle gå söndag vid lunchtid. Vi började med att kolla om vi
kunde få flyga ut tidigt söndag morgon, men det fanns inte en plats ledig förrän
tidigast måndag. Det skulle bli dyrt att ändra flyget hem från Tokyo också tänkte
vi. Enkelbiljett för ca 15 000 hade vi ingen lust med. Jag och Jax hade hela tiden
tjatat om att få ser mer av Japan och nu skulle vi få vår chans. Enda sättet att ta
sig vidare var med tåg. Vi gjorde slag i saken och tog en riktig chansning. 12
timmar och fyra tågbyten där vi som längst hade 13 minuter mellan bytena gjorde
att till och med damen i biljettluckan gav oss liten möjlighet att hinna. Vi reste inte
direkt travel light heller. Och även om vi skulle klara alla tågbyten så skulle vi förmodligen
inte hinna ut till Narita Airport i tid. Våra odds svar helt enkelt inte speciellt goda.

Det blev en lång natt på fullpackade tåg. Vi var tydligen inte de enda som
hade gjort denna chansning. Tågen blev i alla fall modernare för varje byte.
Det började med ett riktigt gammalt praktexempel på lok och avslutades med
Shinkansen, ett snabbtåg som gjorde över 300 knyck.

Vi lyckades mot alla odds klara oss genom natten utan missöden och checkade
in bagaget med minsta möjliga marginal. Nu sitter vi här på flyget någonstans
över Sibirien och fattar knappt vad som hände. Det som grämer oss lite är att
vi missade dygnet i Tokyo. Vi har nog gjort den snabbaste sight seeingen
någonsin. Åtta minuter var vi i Tokyo medan vi bytte tåg. Hann inte ens få upp
kameran. Vi får ta det nästa gång.

För det kommer garanterat att bli en nästa gång.

Vi har gjort en 5 i topplista över varför ni ska åka till Japan med Alpine Legends

•1.     Toaletterna (bäst i världen)

•2.     Maten (allt har varit gott)

•3.     Människorna (löjligt vänliga)

•4.     Sapporo (ölen alltså, bästa skummet någonsin)

•5.     Onsen (bad i varma källor)

Just det, jag glömde skidåkningen. Snön är verkligen grym, djup och av bra
kvalitet. Åkningen i skogen är svåröverträffad. Vill du däremot åka stora åk med
mycket fallhöjd så är nog fortfarande Laub i Engelberg bättre.

Hoppas ni har blivit inspirerade av bloggen under veckan. Jag har haft det underbart.

Arigatou

KEEP TAKING THE TRAIN

Johan-San      

Senaste inlägg

Sök i bloggen

Tryck retur för att söka

Arkiv