Mont Blanc des Dames
Hur man bestiger Mont Blanc des Dames – Mont Buet 3099 möh.
Man tar ett tåg. Kliver av i Servoz 807 möh., två byar före Chamonix. Där sätter
man på sin nya fina klocka Suunto Ambit. Sen går man o fikar hos syster Lotta
som just flyttat till Vieux Servoz.
och ängar. Uppför. Ser några nöjda kor och semestriga turister som vilar picnicar
eller vandrar.
Senare kommer man upp ovan trädgränsen och måste då välja väg igen. Den lätta
längs grusvägen, den mittemellan längs den djupa ravinen eller den branta med stegar
och kedjor.
Man tar den branta och blir förvånad när bocken Bruse i form av 90kg
Stenbock plötsligt står där ovanför den andra stegen.
Han blir lika rädd som en annan, tar några skutt och sidan, vänder sig om, visslar
genom näsan och kommer tillbaka mot en annan…
Det går fint. Han är mer intresserad av rhododendron.
Efter en stund är man uppe vid den lilla sjön Lac de Pormenaz 1945 möh.
Här badar man till andras förvåning. En halvtimme därifrån ligger Refuge
Moede 2002 möh.
Man tar en välförtjänt öl el dyl. Man duschar och softar.
Man äter Diot med Polenta och pratar artigt med sina bordsgrannar som är
från Schweiz, Bretagne och Seattle. Nästa morgon går man upp innan solen
typ 05.30 och förstärker den ynkla frukosten med sin medhavda musli.
Sen går man i ensamt majestät bland mäktiga berg i tre timmar innan man träffar en morgonpigg schweizare
som kommer från andra hållet. Vid Col Salanton 2565 möh tar man en kort paus och fortsätter upp över
stenrösen, grus och enstaka snölägor.
Vips, inte riktigt, är man uppe på 3000 möh och passerar den ultramoderna
slavsändaren som tillhör bergsräddningen. Nästa hållpunkt är ett stenröse tillika nödbivack för 2
personer och en liten stund senare är man på toppen av Mont Buet 3099 möh.
Molnen kommer och går och skymmer sikten men efter 20 minuter klarnar allt
fler toppar omkring. Hänförande utsikt över hela det gigantiska Mont Blanc
massivet. Man fikar innan man går ner förbi Col Salanton där man tar vänster
och fortsätter över tämligen stora klipphällar i alla storlekar.
Bakom en stor sten ligger lämpligt nog Refuge de la Pierre Berard 1925 möh.
Där äter man med fördel en löjligt god svampomelett. Sen fortsätter man Vallon
Berard till La Cascade de Buet för en öl innan man tar sig ner till tåget som passande nog kommer
förbi och tar en till Chamonix för vidare färd hem.
Sen har man lite träningsvärk någon dag eller två.
Men glad är själen för den påfyllning den just har fått.