Marmolada och San Martino
För att variera miljön lite för våra italienfrälsta gäster så lämnade vi
Aostadalen för en sväng bort till Dolomiterna! Utgångspunkten var den
härliga byn Canazei, full av suveräna krogar och hyfsat bra puls.
Första skiddagen var siktet givetvis inställt på den 3340 meter höga
toppen och glaciären Marmolada.
Innan vi nådde toppen så kollade vi av värmande drycker på pistkrogarna
eftersom det behagade dyka neråt -20 på termometern…
En klassiker som vi hoppade över före lunch, för att inte riskera för mkt
uppe på glaciären… Mmmm, Bombardino…..!!
Det blev ingen ”Diesel” heller för Hasse, (mixen lockade föga,
coca-colaspetsad öl) men dock en varm choklad och en perfekt espresso!
Väl uppe på toppen var vinden påtaglig men vi fick njuta av ett av alpernas
skönaste åk (mest pist) från toppen av Marmolada ner till dalstationen.
Efter en gastronomisk lunch hos Nic på Malita i Arabba så ägnade vi
eftermiddagen åt den behagliga uppgiften att köra runt Sella Ronda,
den klassiska turen på skidor runt Sellamassivet. Passerade alpina byar
och klassiker som t ex; Corvara och Val Gardena.
Inte alltid så branta backar men vyerna är konstant makalösa runt Sella-
massivet. Här daHultberg på drygt 2300 meter vid Passo Gardena!
Nästa morgon var det dags att ta en titt på en mindre turistig granne vid
namn San Martino di Castrozza. Det krävdes en arla timmes bilkörning.
Känner du att du behöver en vacker stund i livet så kan jag rekommendera
bilturen från Predazzo via Passo Rolle till San Martino. Med Ry Cooder och
Manuel Galbàn´s ”Mambo Sinuendo” på bilstereon och tomma vägar, genom
granskogar som mäter sig med Norrbottens och ett måste-stopp vid den
magnifika sjön ”Lago di Paneveggio,” blev livet så där på en pinne igen…
Passerade även detta vackra gamla tullhus och namnet på vägen kunde
inte kännas mer passande, Strada di Grappa….:)
Den som vill åka till San Martino di Castrozza behöver bara slå mig en
lina eller dra över ett e-mail så kör vi! Inledde åkningen med att ta kabinen
till toppen av den 2700 meter höga Monte Rosetta-stationen och var
plötsligt i imponerande högalpin terräng igen.
Jag vet, det ser ut som en kopia av Vallone d´Olen eller varför inte gamla
hederliga Balman i Alagna…. Inte undra på att man trivdes.
Det här åket var ingen lek. Hårigast i år, men det berodde mest på den
hyggliga lutningen polerad med stenhård skare… Men i skogen nedan
molnen väntade lite fluff-fluff som belöning.
Här finns även utmärkta områden för skidalpinism och flera sköna stora
offpist-åk, med ett antal strategiskt placerade hyttor bland de bildsköna
Dolomit-klipporna!
Eftermiddagen avnjöts bland de sköna pisterna på andra sidan berget,
och en skön lunch i den mysiga byn. Vi har finfina kontakter på turistbyrån,
så vi hittar gärna på nåt kul upplägg i San Martino di Castrozza. Om man
är sugen på en skidsafari kan det kombineras med nån av alla byar och
de 1200 km pist som finns runt om i det enorma området Superski Dolomiti!
Dare me! /Henriko