Fin vandring till Courmayeur

Med ungarna mer än lovligt utspridda över planeten slog jag till vid det enda möjliga
tillfället på två år. Medan ena dottern som bor i Japan var på tillfälligt besök i Europa
och sonen just kommit hem från en sommar i Mexico på väg till Oktoberfest i München
så var det en lätt match att flyga ner en dotter från Östersund och en dotter från
Stockholm.

Här skulle vandras och vi började i närheten av Martigny i sydvästra Schweiz, i den lilla
hålan La Fouly som just denna dag firade stort med le Retour d’Alpage. En anledning till
fest när de sommarbetande korna kommer ner från fäbodarna.

En fin ko på väg hem till byn.

Alphorn på lut.

Med envist duggregn blev pauserna få och vi kom snabbt upp på höjd förbi de helt
nyligen övergivna fäbodarna.

En vacker dal.

Vi närmar oss stora St Bernardspasset, som utgör gränsen mellan Schweiz och Italien,
von oben. Mitt i passet ligger ett kloster som varit bebott av munkar utan avbrott
sedan år 1050. Syftet har varit och är än idag att bistå pilgrimer och andra vägfarare.
I dagsläget finns här 4 munkar och ett stort antal lekmän av båda könen som tar hand
om verksamheten. Självklart stannade vi till, checkade in, fick vårt te, vår middag och
en cell att sova i.

Utsikt från en cell i klostret i stora St Bernardspasset på 2469 m.ö.h.

Efter en en god natts sömn och en spartansk schweizisk klosterfrukost ger vi oss av
till fots över gränsen till Italien.

Platsen är minst sagt historiskt laddad. År 1800 gick Napoleon här med sin här och
några av sina polare…

Välförtjänt picnic på 2600 m.ö.h.

Några tips från bergspappan;

”När man är på utflykt med barn ska man alltid ha mat med sig”

”Välj en plats med utsikt”

Dagens tredje, sista och högsta pass Col de Malatra 2925 m.ö.h.

I skuggan syns stigen i zigzag upp mot passet. På den här höjden är det inte mycket
som växer men likväl finns det några enstaka envisa blommor som trotsar det bistra
klimatet och den magra jordmånen.

Glada, på väg nerför till en av traktens finaste refuger, vackert väder, allt är på topp

Med alla syskon stående på orienteringstavlan kan man fundera på vilken väg vi ska ta..

Hem och ner till byn, som en gång för länge sedan var vårt hem, Courmayeur.

Man anar skidområdet till vänster om den spetsiga toppen, Mont Frety där den förre
påven och f.d. alpinisten Johannes Paulus II placerade en Madonna = en staty av Maria.
Till höger ser vi Monte Bianco di Courmayeur 4748 m.ö.h. Italiens högsta topp förbunden
via en kam Col Major med toppen av Mont Blanc 4810 m.ö.h.

Efter tre dagars vandring var alla fortfarande nöjda..